Legend of Grimrock 2 för Windows

En andra besök till Grimrock

Med sitt rutnätsbaserade rörelse, attacktimers och en mörk fantasyvärld är Legend of Grimrock 2 klippt ur samma tyg som sin föregångare från 2012. Men kan en förändring av scenen och en förfinad användargränssnitt utöka attraktionen för detta rollspel i förstaperson a la D&D, eller är det fortfarande bara för dungeon-dykande hängivna?

Ett steg framåt, två rutor bakåt

Den första Legend of Grimrock hade dig leda ett lag av fyra fångar genom djupen av ett högt fängelse på toppen av ett hotfullt berg. Om de kunde navigera det labyrintliknande fängelset, överlista dess fällor, och besegra dess invånare skulle de tjäna sin frihet... även om ingen tidigare hade lyckats.

Sett i första person, dess rutbaserade rörelse och strid var något av en nymodighet i modern spelvärld, som återkallade dagarna med Eye of the Beholder. Fängelsets rätvinkliga begränsningar visade sig vara perfekta för formeln, snabbt kändes det som andra naturen när du försökte undvika farorna som omgav dig.

Grimrock 2 är i hög grad en fråga om "samma men annorlunda". Fängslade på en båt, din grupp av fyra fångar har tur nog att överleva ett skeppsbrott och sköljas upp på en ö. Trots dess fridfulla utseende är dock allt inte som det verkar och du måste återigen kämpa mot ondskans krafter för att tjäna din frihet.

En udda sak med denna nya uppställning är dess mer naturliga värld. Stränder, vikar och skogar utgör bara en bråkdel av Grimrock 2:s platser, ingen av dem följer den rätvinkliga rörelsen i spelet. Även om detta inte påverkar den cerebrala strategi som spelet kräver, bryter det något suspensionen av otroligt som så perfekt tillämpades i originalet.

Trots denna förändring av scenen förblir kärnspelupplevelsen densamma när du marscherar runt ön och löser gåtor och strider mot monster... eller ska jag säga springer ifrån dess monster, eftersom att gå i närstrid med mer än en varelse åt gången tenderar att resultera i nederlag.

Detta är en av de andra uddheterna med att strida i de öppna miljöerna, eftersom att strida i en frodig skog kan göra av en trevlig förändring från originalets mörka och dystra tunnlar, det lämnar dig dock ofta sårbar för oväntade attacker. Att ta sig an en liten trädvarelse kändes som enkla XP när jag började, men när en blev två, sedan två framför och en bakom, blev det alltför snabbt uppenbart att även de minsta av fiender kunde utgöra ett hot.

Strömlinjeformad komplexitet

Den andra stora förändringen gentemot originalet är den nyförfinade gränssnittet. Det första spelet var en avskalad affär som lämnade dig att känna dig fram genom världen nästan blind. Även om samma "lös det på egen hand" mentalitet definitivt fortfarande finns i Grimrock 2, försöker det att göra saker lite klarare för att ge dig en fighting chans. Det är en välkommen eftergift särskilt för nykomlingar till Grimrock eller Dungeons & Dragons (D&D), eftersom det strömlinjeformar lärandeupplevelsen utan att överförenkla kärnsystemen.

Det grundläggande spelet förblir nästan identiskt. Att flytta en plats i taget och med attacker på en nedkylningstimer, finns det en avsiktlig takt till världen. Rörelsen hanteras helt med WASD-tangenterna, tillsammans med musen för att navigera menyer, attackera och titta runt i miljön. Genom att söka världen hittar du olika föremål som hjälper dig på din väg. Några av dessa är vapen och kläder för att öka din fighters statistik, medan andra öppnar vägen framåt.

Ditt lag av fyra går i formation runt kartan, med de två medlemmarna längst fram för att ge ett mänskligt sköld för de som är längst bak. Även om detta innebär att de som är längst bak är skyddade, har de inte räckvidden att attackera, så du måste se till att de har långdistansattacker om de ska hjälpa till i striden. Denna dynamik såg mig med mina slagskämpar längst fram (i mitt fall en minotaur och en tjuv) beväpnade med klubbor och svärd, med den svagare magikern och bågskyttet längst bak. Det var ett system som fungerade bra, men krävde fortfarande noggrann hantering av attacker och läkningsföremål för att överleva.

Solitt värld

Grimrocks värld är en stel plats. Medan det i den underjordiska miljön i det ursprungliga spelet gav mening, gör det allt livlöst i uppföljningens naturliga miljöer. Detaljerna och de levande färgerna i världen ger ön en onaturlig känsla när de kombineras med denna stillhet. Att röra sig genom öppna vikar eller trädbevuxna skogar underminerar den fasta vegetationen den intrikata konsten. Men för alla öns problem lyckas den ge konstant variation till världen, något som saknades i originalet.

Medan de yttre miljöerna kan se märkligt döda ut, i byggnaderna och fängelserna börjar allt att ge mening. Dessa människoskapade strukturer och oexponerade klippväggar behöver ingen rörelse för att göra dem verkliga, faktiskt lägger deras stillhet till den kusliga stämningen när du sjunker ner i deras djup.

Mer av samma, fortfarande fantastiskt

Om du inte har spelat det ursprungliga Legend of Grimrock-spelet än är det definitivt där du borde börja. Men för veteraner av serien är Legend of Grimrock 2 en fantastisk fortsättning av den klassiska D&D-formeln.